Okända källor

Att bryta ihop, och springa från en fest för att ingen ska se något, att inte veta var man har någon, att inte förstå något (och ingen svarar, varför svarar männiksor aldrig när man behöver dem som mest?). Gråta som en jävla idiot på ett pendeltåg hem, och alla bara stirrar men ingen säger något. Somna i soffan, vakna i sängen 08.30 och fortfarande gråta utan att veta någonting, förstå någonting och gå upp och trycka i sig billiga chips och bli arg över valet, arg över situationen i Pakistan och tänker mest på att det materiella kan försvinna, gå sönder, men det kan inte de band man byggt upp till människor om inte någon klipper av dem.