HEJDÅ TVÅTUSENTIO

jag dansade in året till tyska hits i berlin, kom tillbaka och frös mest, hade helt pltsligt en lägenhet där jag dog av ensamhet och var så trött på sverige hela våren, längtade ihjäl mig till min artonårsdag, fick sommar och blev myndig ungefär samtidigt, drack 3.5or i parker och beställde in stor stark när jag gick ut, blev rädd för att bli gammal när jag jobbade på ålderdomshem och försvann till emmaboda där jag nästan regnade bort. hann knappt få någon ro i stockholm innan jag stack till berlin med fantastiskt folk och åt massa billig pasta och drack ännu mera vin, åkte hem och mådde underbart bra när skolan började, livet lekte men allt bra för alltid med sig något dåligt så jag kraschlandade, som tur var hamnade jag i tensta och fick en väldigt fin vän, jag blev helt plötsligt mer oansvarig än jag någonsin varit och söp bort varenda hjärncell och krona, levde i en illusion om att jag mådde bra men insåg tillslut hur jobbigt allt var. så jag grät ut de sista tårarna och exploderade ut min ilska tills allt var borta och blev redo att ta tag i saker på nytt. det här året är smått obeskrivbart, jag har lärt mig så mycket om mig själv men kanske inte blivit klokare någonstans. jag har utvecklats och inget är som när året började. det här året har inte varit bra, men inte dåligt heller. jag har upplevt riktig lycka, riktiga känslor som jag inte trodde jag kunde känna och jag har uppskattat livet till 100%, men jag har också varit så långt ner i min ångest att jag har tvivlat på om jag någonsin skulle komma upp, gråtit på det sista pendeltåget för många gånger och skrikit på mina vänner i ren desperation.
inget med det här året har varit som jag trodde det skulle vara.
2010, dags att säga hejdå.