tolvslaget när tvåtusenelva blev till tvåtusentolv så stod jag i en gränd med en ännu
fullare kompis och vi ramlade och kramades och halsade rödvin. sedan satt vi allihopa
i en soffa och spelade tekken tills natten tog slut och jag vaknade med all världens
ångest och åt bakispizzza.
   vintern tillängnades öldrickande och jag fanns nog oftast på under bron men hittades
ibland borttappad på spy bar. så känslomässigt förvirrad och alltid ensam, men alltid
med någons armar runt mig. tyskapluggande och någongång så försvann vi till berlin
och dansade på berghain samt målade naglarna rosaglittriga. jobbade nog för mycket
och avskydde det mer än allt annat.
   natten när vintertiden slog över till sommartid så tog du ett hårt tag om mig, sa att vi
borde gömma oss från omvärlden och gav mig all den trygghet jag behövde. hela våren
var jag som lyckligast med en gin &tonic i ena handen och dig i den andra och det är
det enda jag minns.
   så jag kämpade med arbetsprover, hånglade, jobbade, pluggade och åt blodapelsiner
jämt. sen fick jag skatteåterbäring, sa upp mig från jobbet, sålde min lägenhet, tentade
av tyskan och bokade en enkelresa till berlin.
   tårfyllda avsked, löften om att höras av. sedan flög vi iväg till staden vi drömt om så
himla länge. hamnade på ett intimt hostel med en ägare som ungefär bara sa alles gut?
och skrev långa listor på allt vi ville göra. och satan vad vi gjorde saker och satan vad
sommaren blev precis lika bra som vi ville. jag älskade allt, älskade mer men saknade
också så obeskrivligt mycket. hoppas inte för mycket men hur kan man inte hoppas?
   så mitt i löjligt varma augusti lämnade vi vårt trygga hostelrum, alla våra favoritparker
och stammisbarer, klubbar där man får dansa hela nätterna och billig öl för att åka tillbaka
till sensommarsverige.
    kom hem till kanelbullar och kräftor och ett av de sjukaste beskeden i mitt liv. så jag
höll min lillasyster hårt i handen och hoppades att hon aldrig skulle känna som jag. hemlös
och sov på ett vardagsrumsgolv i två månader, började plugga IT och hittade nya människor
att ha omkring mig. fick veta att jag tydligen inte var någon att vänta på i två månader och
grät så fort något gick fel.
   i oktober flyttade jag tillfälligt till min drömlägenhet på mosebacke. testade att vara vegan
och hittade någon som gärna höll om mig, som ville vara med mig jämt. vi satt på en madrass
på golvet och drack hans hemmagjorda vin tills jag blev livrädd för hans sätt att titta på mig
och stängde av totalt.
   oktober tog slut och jag flyttade till stora essingen. två av de bästa jag vet hamnade på
sjukhus och jag var bara så himla nervös hela tiden. alkohol varenda sekund och ont överallt.
konstant ångest, alldeles för mycket vin och det är all nostalgi jag har att dela med mig av för
nu har jag skålat in ett nytt tolvslag med rosa bubbel och glittercider, ätit min bakispizza men
skippat ångesten. nytt år, tack för det.